En Mästare i att vara orädd.

Demonstration emot kriget i Vietnam.

Jag glömmer aldrig timmarna då Sverige stannade sedan nyheten om mordet på Olof Palme på Sveavägen i Stockholm blev känd.
”Sverige miste sin oskuld” sade Ingvar Karlsson, Palmes efterföljare, efter händelsen. Olof Palme blev den första politikern i modern tid som mördades i Sverige.

Många trodde att det var en ”engångsföreteelse” som inte borde generaliseras. Med mordet på Anna Lindh blev vårt öppna samhälle definitivt annorlunda.

Sverige är av tradition ett öppet samhälle, de politiska företrädarna kommer från folket och lever bland folket. Fortfarande håller en stor del av våra främsta politiker traditionen i gång med sin egen säkerhet insats. Jag undrar hur länge till de kan hålla ut, och hur länge till t.ex. statsministern vågar hålla tal till folkmassorna på ett torg eller i en park i samband med en 1 majdemonstration?

Politikers kontakter med medborgarna är en förutsättning för det demokratiska samhället. En politiker ska kunna komma cyklande till ett möte och ha sina barn i ett vanligt dagis eller skola bland alla andra barn. Men nya osäkra och okända situationer begränsar politikernas möjligheter till ett normalt liv. Redan nu begränsar hot och våld våra främsta politikers möjligheter att leva normalt.

”Vem mördade Olof Palme?” är fortfarande huvudfrågan.
För mig blev frågan löst då Krister Pettersson pekades ut av Lisbeth Palme. Ingen annan i världen mer än hon var på mordplatsen då skottet utlöstes och ingen annan i världen hade större intresse än hon att få mördaren arresterad och dömd. Då hon pekade ut Krister Pettersson som sin mans mördare var mordet uppklarat för min del. Idag är Krister Pettersson död och det är därför dags att vi accepterar honom som Palmes mördare och byter fokus från Olof Palmes död till Olof Palmes liv, hans politiska visioner och viljan till fred och rättvisa i världen.

Jag träffade Olof Palme en enda gång. Det var i Lund 1985 då han talade till Lundaborna i Stadshallen. Intresset för att lyssna till honom var så stort att han fick hålla samma tal två gånger i samma sal för att alla som kommit till platsen skulle få se och höra honom. Ingen annan svensk politiker efter honom har varit lika populärt som Olof Palme då var.

Inom den svenska socialdemokratin talas ofta om ”Palmes anda”, och med detta menas att man som politiker ska vara orädd och stå för sin uppfattning hur udda och kontroversiell den än kan vara.

Och Palme var en mästare i att vara orädd.
År 1969, vågade lilla Sveriges statsminister protestera mot supermakten USA´s krig i Vietnam. Olof Palme blev världskänd för sin protest mot kriget. Värmen av hans glöd för fred är fortfarande kvar bland många i dagens samhälle.

”Ett folks befrielse ska vara dess eget verk”,
sade han 1980 i samband med att den sovjetiska armen invaderade Afghanistan. Idag, efter mer än två decennier, ser vi att han hade rätt. USA´s armé har fastnat i Irak och fått det irakiska folket emot sig.


Det mest kända Palme-citatet är nog ”politik är att vilja”. Visst är viljan den absolut viktigaste egenskapen för dagen politiker. Utan vilja saknar man möjlighet att stå emot alla hot, fördomar, motsättningar och begränsningar som förknippas med att vara ”ansvarig politiker” med risk att få plikta med livet för att upprätthålla demokratin och det öppna samhället.

I hög grad beror det på oss – dagens politiker -- att rättvisan och solidariteten finns högst upp på vår politiska dagordning eftersom vi trots allt vill tro att en rättvis värld är möjlig!