Jag älskar kontrasterna.

Solnedgång i Lund, genom "Min Balkong".

Koltrasten satt på balkong till min lägenhet och kvittrade så högt att jag vaknade i den dimmiga sommargryningen i Lund. Trött, efter en lång resa från Iran reser jag mig ur sängen och öppnar fönstret mot en fantastik utsikt över kvarteret Östertull och ser trädtoppar och domkyrkans torn. Koltrasten flyger sjungande iväg och jag känner med hela kroppen den svala och fuktiga luften som blåser emot mig, tar ett djupt andetag och vilar ögonen över grönskan och himmelen och njuter av att bo i Lund.

Jag älskar kontrasterna;

Dagen innan hade jag flugit tillbaka till Sverige från min hemstad Mashhad i Iran., staden med sina guldkupoler och långa minareter omringad av höga berg, insvept i moln av avgaser och rök. Bilar har övertagit staden och betongklumpar till hus växer upp överallt och mellan dem ringlar asfalterade gator och vägar. Under min hela vistelse i Mashhad saknade jag min cykel, måsarna, de gröna ytorna, regnet, den fuktiga luften, de öppna landskapen och svalt färskvatten. I min hemstad har bilar och betong besegrat människor, fåglar och grönska.

Ibland är det nyttigt att kunna jämföra. Ett mått behövs för att bedöma kvalitén. Visst är det livskvalité och en härlig njutning att kunna andas frisk luft, dricka ett glas färskvatten och sitta i den klara solsken en sommareftermiddag.

Och detta upplever jag i Lund. På balkong till min lägenhet i central Lund. Och jag vill ha den möjligheten hela livet och bevara den även för dem som kommer efter mig.

Den röda tråden; Från Palme till Sahlin

"Jag är socialdemokrat. Punkt," svarade Mona Sahlin i Skånska träffen på frågan om hon tillhör höger eller vänster inom socialdemokratiska partiet.


Svaret var genomtänkt och förpliktigande för henne. Att vara socialdemokrat innebär att vara arvtagare till August Palm, Hjälmar Branting, Tage Erlander och inte minst Olof Palme. Personer som grundade och utvecklade socialdemokratiska partiet till dagens Sveriges största parti.


Den 28 feb 2007 blir det exakt 21 år sedan Olof Palme mördades, ett slut för hans politiska liv och en början för socialdemokratin att på ett värdigt sätt förvalta hans idépolitiska arv av mod, medkänsla, solidaritet, tolerans och kamp mot orättvisor.


Knappt en månad senare, den 17 mars kommer den socialdemokratiska extra partikongressen att välja Mona Sahlin som ny partiledare – den första kvinnliga ledaren i partiets historia. Kongressen komma att ställa hårda krav på henne, framför allt att hon ska vara socialdemokrat, en sann socialdemokrat.


Olof Palme hade förmågan att se orättvisorna, sympatisera med dem som led, komma med förslag till lösningar och genomföra dem. Han var en person med stark vilja och ett bestämt mål. Problemen kunde finnas i Sverige eller ute i världen.


Det politiska arvet efter Olof Palme är att socialdemokratin ska stå på den svages sida, i den klasskamp som pågår i vårt samhälle och ute i världen


"Jag blev en demokratisk socialist när jag for omkring i Indien och såg den fruktansvärda fattigdomen fast en del var oerhört rika. Jag blev det när jag fick klart för mig att det var socialdemokratin som bröt marken för demokratin i Sverige." sade Olof Palme i ett berömt tal.


Olof Palme blev socialdemokrat på grund av sin övertygelse om att den socialdemokratiska ideologin var lösningen på världens orättvisor och att det socialdemokratiska partiet spelat den viktigaste rollen i byggandet av det demokratiska Sverige.


Mona Sahlin blev socialdemokrat när hon lärt känna Olof Palme och hans politiska vilja. Med andra ord -- kampen som Olof Palme påbörjade bör fortsätta om hon kallar sig för socialdemokrat.


Den nya partiledaren står inför tuffa utmaningar. Världen är full av konflikter och orättvisor. Sverige och vårt parti har spelat en stor och viktig roll i strävan att skapa fred i världen. Här kan nämnas Dag Hammarskjöld, Olof Palme, Sten Andersson, Jan Eliasson. De kämpade alla eller kämpar för solidaritet med alla förtryckta folk överallt i världen. Det är en av vårt partis grundstenar.


· Konflikten mellan Israel och Palestina har pågått i decennier. I den ojämna kampen har Israel dikterat sina villkor till Palestinierna. Stödet till Palestinska folket är djupt förankrat i vårt parti.


· Ett slut på kriget i Irak är inte inom räckhåll. Amerikas soldater finns kvar i landet. Demokrati kan inte serveras på silverfat till ett folk, det ska skapas av dem själva. Varje dag som Amerika är kvar i Irak försenas införandet av fred och demokrati i landet.


· Sveriges spelar en roll i utvidgningen av EU. Det stora och rika Europa ska inte utesluta de fattigaste länderna. Ett enat Europa gynnar de sämst ställda i kontinenten.


Utmaningarna är många, vägen är lång men viljan stark. Den röda tråden kommer går genom oss till framtida socialdemokratiska generationer. Om den första kvinnliga partiledaren kommer och nämnas med respekt eller inte, det avgör vi medlemmar tillsammans med Mona.

En Mästare i att vara orädd.

Demonstration emot kriget i Vietnam.

Jag glömmer aldrig timmarna då Sverige stannade sedan nyheten om mordet på Olof Palme på Sveavägen i Stockholm blev känd.
”Sverige miste sin oskuld” sade Ingvar Karlsson, Palmes efterföljare, efter händelsen. Olof Palme blev den första politikern i modern tid som mördades i Sverige.

Många trodde att det var en ”engångsföreteelse” som inte borde generaliseras. Med mordet på Anna Lindh blev vårt öppna samhälle definitivt annorlunda.

Sverige är av tradition ett öppet samhälle, de politiska företrädarna kommer från folket och lever bland folket. Fortfarande håller en stor del av våra främsta politiker traditionen i gång med sin egen säkerhet insats. Jag undrar hur länge till de kan hålla ut, och hur länge till t.ex. statsministern vågar hålla tal till folkmassorna på ett torg eller i en park i samband med en 1 majdemonstration?

Politikers kontakter med medborgarna är en förutsättning för det demokratiska samhället. En politiker ska kunna komma cyklande till ett möte och ha sina barn i ett vanligt dagis eller skola bland alla andra barn. Men nya osäkra och okända situationer begränsar politikernas möjligheter till ett normalt liv. Redan nu begränsar hot och våld våra främsta politikers möjligheter att leva normalt.

”Vem mördade Olof Palme?” är fortfarande huvudfrågan.
För mig blev frågan löst då Krister Pettersson pekades ut av Lisbeth Palme. Ingen annan i världen mer än hon var på mordplatsen då skottet utlöstes och ingen annan i världen hade större intresse än hon att få mördaren arresterad och dömd. Då hon pekade ut Krister Pettersson som sin mans mördare var mordet uppklarat för min del. Idag är Krister Pettersson död och det är därför dags att vi accepterar honom som Palmes mördare och byter fokus från Olof Palmes död till Olof Palmes liv, hans politiska visioner och viljan till fred och rättvisa i världen.

Jag träffade Olof Palme en enda gång. Det var i Lund 1985 då han talade till Lundaborna i Stadshallen. Intresset för att lyssna till honom var så stort att han fick hålla samma tal två gånger i samma sal för att alla som kommit till platsen skulle få se och höra honom. Ingen annan svensk politiker efter honom har varit lika populärt som Olof Palme då var.

Inom den svenska socialdemokratin talas ofta om ”Palmes anda”, och med detta menas att man som politiker ska vara orädd och stå för sin uppfattning hur udda och kontroversiell den än kan vara.

Och Palme var en mästare i att vara orädd.
År 1969, vågade lilla Sveriges statsminister protestera mot supermakten USA´s krig i Vietnam. Olof Palme blev världskänd för sin protest mot kriget. Värmen av hans glöd för fred är fortfarande kvar bland många i dagens samhälle.

”Ett folks befrielse ska vara dess eget verk”,
sade han 1980 i samband med att den sovjetiska armen invaderade Afghanistan. Idag, efter mer än två decennier, ser vi att han hade rätt. USA´s armé har fastnat i Irak och fått det irakiska folket emot sig.


Det mest kända Palme-citatet är nog ”politik är att vilja”. Visst är viljan den absolut viktigaste egenskapen för dagen politiker. Utan vilja saknar man möjlighet att stå emot alla hot, fördomar, motsättningar och begränsningar som förknippas med att vara ”ansvarig politiker” med risk att få plikta med livet för att upprätthålla demokratin och det öppna samhället.

I hög grad beror det på oss – dagens politiker -- att rättvisan och solidariteten finns högst upp på vår politiska dagordning eftersom vi trots allt vill tro att en rättvis värld är möjlig!